Hannah Howe 
Isande kyla 

”Nödläge!””Jösses! Vem sköt henne?””Vet inte.””Vilken röra.””Det är bäst att vi ringar doktor Warburton.”***Skarpt ljus. En stickande, antiseptisk lukt. Smärta. Illamående. Känner mig så svag. Katten, vem ska mata katten? ”Marlowe.””Hon babblar.””Hon har förlorat mycket blod.”Mörker.”Har vi förlorat henne?”Jag vill inte dö!***En virrvarr av bilder. Min mor, min far, men hans ansikte är suddigt. ”Pappa!” Inget svar.***En man med bister uppsyn och en spruta. ”Jag ska få dig att somna. Du kommer inte att känna någonting. Räkna nedåt från tio.” ”Tio, nio, åtta…”***Mardrömmar, mycket levande, alldeles för verkliga. Så förvirrad. Så svag.***Fjärran röster. Skratt. En sjuksköterska, leende, lugnande.***Alan, tårar i hans ögon. ”Gråt inte, Alan. Gråt inte…”***Smärta överallt. Kan inte röra axeln eller armen. Väldigt trött. Fler mardrömmar, för mörka att tänka på. Gör så att de försvinner…***Svettas. Drunknar. Jag flämtar till, som om jag andas för första gången. Blinkar, vaken. Drar efter andan. Försöker resa mig, men det gör för ont i huvudet. Faller tillbaka på kudden. Jag har ont överallt, men jag lever!***Jag levde. Men med en snöstorm som håller staden i sitt grepp och en okänd lönnmördare som kommer allt närmare så står jag inför det farligaste ögonblicket i mitt liv och den mycket verkliga utsikten att uppleva dödens iskalla kyla.